Översätt en författares utgivna böcker

Påverkar fragmentiseringen av medielandskapet? Svenska profiler och influencers når fram i högre grad till svenska läsare. Parallellt har vi sett en explosion av samtalspoddar och dokumentärer, vilket förstås också spelar in. Utvecklingen har som sagt pågått i det tysta. Man kan tycka att svenska kultursidor borde skrika efter de nya idéer, spännande tankar och oväntade perspektiv som ofta följer med en kvalitativ internationell fackbok.

I själva verket är det tvärtom. Svenskar dominerar marknaden Släpper Volante en bok skriven av en svensk journalist så recenserar alla kultursidor. Släpper vi en bok av en nobelpristagare bortom litteraturkategorin eller en annan världsledande expert — då landar boken på svenska redaktioner i en gyttja av frågetecken, okunskap och likgiltighet. Kan andra personer än författare skriva böcker?

Jag har ibland häpnat hur även vetenskapsredaktörer och journalister haft obefintlig koll på internationell bokutgivning, trots att jag diskuterat verk som sålt i miljoner och forskningsinsatser som ansetts banbrytande. Augustpriset förstärker ljuset på det svenska, både svenska språket och svenska perspektiv.

Bästa förlaget för debutanter

Undantaget är förstås Nobelpriset i litteratur, som för med sig en tillfällig förflyttning av geografiskt fokus låt oss utgå ifrån att pristagaren inte är svensk. Men frågan är om vi behöver översättningar om så många kan läsa på originalspråk. Jag tror det. Även om en hel del läser på engelska så tror jag att det blir färre svenskar i den totala ekvationen som nås av utländska verk, som hittar till dem, och som fullt ut förstår dem.

Särskilt om originalet inte är på engelska. Synlighet en viktig faktor Det handlar inte minst om synlighet. Om inte titlarna översätts kommer inte författarna på besök, det blir inga evenemang och diskussion uteblir i gamla eller nya medier. Som ett exempel gav vi i år ut Jonathan Freedland och det satte igång en kedja. Men det finns också mindre seriösa aktörer och därför händer det att idéer och till och med hela verk plagieras.

Upphovsrätten skyddar inte idén bakom ett verk och därför kan det finnas anledning att vara försiktig när du låter andra ta del av ditt verk innan det är utgivet. Därför är det ganska vanligt att även i Sverige märka sitt manus med © samt namn och datum. Vad ska jag tänka på när jag skickar manuset till förlag? För författare: Innan du skickar ditt manus till förlag, ta reda på om din bok verkar passa in i förlagets utgivning.

Ta också reda på om, hur och till vilken adress förlaget önskar ta emot ditt manus för bedömning. Skicka gärna till flera förlag samtidigt. För översättare: Det finns många förlag som inriktar sig på översatt litteratur. Det gäller inte minst mindre och medelstora förlag som ger ut litteratur från ett särskilt språkområde. Som översättare från ett visst språk har du troligtvis god kännedom om ditt källspråks litteratur och kan därför fånga upp ett författarskap som kan vara intressant för ett svenskt förlag att ge ut.

Välj ett författarskap som du tycker är intressant, gör en kort provöversättning av verket 15 sidor kan räcka med en presentation av författaren, boken och av dig själv. Skicka det sedan till de förlag som du tror kan vara intresserade. Även om förlaget skulle avböja ditt erbjudande kan det vara ett bra sätt att uppmärksamma förlaget om att du finns och är en kompetent översättare.

Vilka olika utgivningsformer finns det? Det finns olika sätt att publicera sitt manus: traditionell utgivning via förlag, egenutgivning och utgivning via bokutgivningsföretag eller hybridförlag. I båda fallen bekostar författaren själv helt eller delvis utgivningen. Även om modellen kan fungera för enstaka författare är den generellt sett osäker i fråga om ekonomi, kvalitet och tillgång till olika delar i det litterära fältet.

Bokutgivningsföretagen åsidosätter tre grundläggande principer som Författarförbundet särskilt värnar. Dessa grundprinciper återkommer även i förbundets centrala ramavtal med förlag: 1. Författarens rätt till garanterad ersättning vid upplåtelse av bokrättigheter 2.

Kulturrådet översättningsstöd

Tillgång till professionell redaktörshjälp 3. Det kan också röra sig om ren uppdragsutgivning. För att det skulle bli en bra översättning i slutändan hade jag behövt börja om från början och möjligen jämföra enstaka meningar i min egen översättning med den AI-genererade, men det var inte möjligt med de förutsättningar som fanns i form av tid och ekonomisk ersättning.

Om förlagen fortsätter att bortse från den försämrade språkliga kvaliteten i AI-översatta böcker tror jag att litterära översättare går en mörk framtid till mötes. Men i takt med att allt fler utländska författare säger nej till att deras böcker AI-översätts och att allt fler läsare ryggar för AI-översatta böcker är jag övertygad om att förlagen inser problemen och intar en annan hållning.

Dessutom är AI-översättning inte en framkomlig väg om man som förlag vill vara miljömedveten med tanke på att AI slukar massor av energi. Detta kommer att påverka AI-språket negativt och det blir en nedåtgående spiral. Jag kan också förvånas över att förlagsbranschen hellre sponsrar de pengahungriga teknikföretagen än investerar i ett kreativt översättarskrå som riskerar att gå under om AI tar över deras levebröd.

Det goda språket måste alltid värnas och för det behövs bland annat kunniga översättare. AI är ett utomordentligt redskap för vissa områden i samhället men bör hållas borta från kreativa yrken. Allt som kan göras bör inte göras. Publicerat: 17 oktober, — de litterära översättarnas syn på artificiell intelligens Kännetecknande för de senaste årens debatt om AI och litterär översättning är att många icke-översättare — allt från förläggare till forskare till journalister till tech-vd:ar — har uttalat sig om hur artificiell intelligens kan användas för att översätta litteratur, trots att dessa inte har någon erfarenhet av yrket och aldrig har utövat hantverket.

Det är alltså inte bara så att översättarna riskerar att bli av med sina jobb. Det är också så att förlagen riskerar att bli av med sina översättare. Så frågan är vem som ska översätta alla böcker som AI inte klarar i framtiden? Johanna Svartström, verksam som litterär översättare sedan , översätter från spanska och engelska, alla möjliga genrer. Det känns alldeles för osäkert att ta hjälp av Chat GPT med efterforskningsarbetet.

Man kan aldrig lita på att man får korrekta svar, och det blir svårare att värdera källan. Då kan jag lika gärna gå direkt till en källa jag vet är trovärdig. När det gäller själva översättningsarbetet har jag provat att mata in korta stycken av mina böcker i DeepL, men jag kunde snabbt konstatera att verktyget inte kan hjälpa mig med något av det som är svårt eller tar tid med litterär översättning.

AI klarar — för det mesta — det allra enklaste, men de lätta partierna går inte snabbare att översätta bara för att jag tar omvägen via ett AI-verktyg, eftersom jag ändå måste granska och gå igenom varenda formulering. Och när det gäller de normalsvåra och svåra partierna är AI helt odugligt. Jag vill heller inte att min språkkänsla ska störas av att jag hela tiden matas med AI:s dåliga förslag.

Mycket dystert. Ungefär varannan dag är jag övertygad om att vår yrkeskår kommer att försvinna oavsett om AI-verktygen någon gång blir bra på att översätta litteratur eller inte. Det ständiga hotet från AI har redan börjat skrämma bort folk från yrket. Jag tror också att det kommer att få återväxten i vår yrkeskår att stanna av, och eftersom medelåldern bland dagens yrkesverksamma litterära översättare är så hög kommer många att gå i pension de närmsta åren och inte ersättas.

De stora språkmodellerna som AI-verktygen bygger på har matats med ofantliga mängder text. Problemet är att språkmodellerna enbart har matats med och tränats på just text — data — digitalt material. Som om stora textmängder vore det enda som behövdes för att översätta litteratur. Många tror dessutom att AI-modellerna kommer att bli bättre på att översätta litteratur om vi matar dem med ännu mer text, tränar dem på ännu bättre texter.

Men saken är den att det man egentligen skulle behöva träna språkmodellerna på är känslor och sinnesförnimmelser. Man skulle behöva mata in världsvana, upplevelser och livserfarenhet i dem. Ge dem träningsdata i form av mellanmänskliga relationer.