Skola och samhälle konspirationer

Siffran stämmer och det stämmer också att den ligger över OECD snittet. Vad som däremot inte har framkommit är att den siffran följer helt naturligt av att Skolverket har följt de regler som OECD ställt upp. Det vill säga detta gäller elever som antingen har en kognitiv eller fysisk funktionshinder eller har varit för kort tid i Sverige och därmed har för svaga kunskaper i svenska språket för att kunna tillgodogöra sig provet.

Detta är en naturlig följd av att många barn och ungdomar har kommit till Sverige de senaste åren. Just nu vet vi inte var deras kunskaper ligger. Det har även lyfts invändningar mot bortfallet av elever. Det stämmer och står tydligt i Skolverkets PISA rapport att bortfallet vid årets mätning var 13,3 procent. Det är en ökning jämfört med förra mätningen.

Bortfallet beror på att vissa elever väljer att inte komma till skolan dagen för provtillfället ibland för att man inte vill göra provet ibland på grund av skolk. Framför allt vad gäller likvärdighet. Eleverna behöver genom skolans personal få känna att samhället bryr sig om dem, deras utveckling, behov och tankar. Tillit och solidaritet är grundläggande värden som elever bör få chans att utveckla i skolans hägn, både för sin egen skull och för vår demokratis.

Men hur ser skolans

Om vi misslyckas med att ge unga dessa värderingar är de öppna för diverse konspirationsteorier och fördomar mot människor som avviker. Idag rekryterar extrema rörelser unga på nätet och ibland utanför skolor. Radikaliserade elever finns redan innanför skolans väggar, påverkar andra elever och gör undervisningen svårare för många lärare.

Att fördöma extrema, antidemokratiska idéer eller skälla på dessa elever fungerar inte.

Vad är då en

Det som har effekt mot extremism och antidemokrati är inte ännu mer strikt auktoritet utan mer demokrati. Tyvärr tenderar skolan att tysta ner och negligera extrema åsikter snarare än att möta dem men för att förebygga och motverka extremism måste lärare vara öppna för att lyssna, hjälpa sina elever att själva pröva och ifrågasätta sina tankar och vare sig rygga eller slå bakut när unga uttrycker värderingar som ligger långt från de egna.

I rapporten Review of Educational initiatives in Counter-extremism Internationally. What works? Förbjuda mindre, puffa och uppmuntra mer. Ha de stora målen för ögonen hellre än flit och gott uppförande på stubben. Civilkurage, samförstånd, respekt, källkritik, tolerans och kritiskt tänkande måste genomsyra undervisningen och vara en naturlig del av elevernas liv i skolan. Att lära sig leva tillsammans är ett lärande som alla andra.

Man behöver få öva, tillåtas att göra fel och få ledning av dem som kan mer. På Jenaplanskolan är lärarna tydliga auktoriteter. Men samtidigt finns en enorm tillit till elevernas egna förmågor och klokskap. Skolan har ett mycket aktivt skolråd där representanter från årskurs fyra till och med gymnasiet möts för att diskutera och fatta beslut. Regler för mobilanvändning och rastaktiviteter har fattats där.

Rådet är också remissinstans för alla viktiga beslut som fattas av skolledningen och har ansvar exempelvis för den stora gemensamma temavecka då elever från hela skolan arbetar tillsammans kring olika projekt, som att sätta upp en musikal, lära sig mer om tolerans eller fylla Jenas buss- och tågstationer med kultur av olika slag.

Elever ges i hög utsträckning ansvar för både sitt eget lärande, att hjälpa varandra och att planera delar av undervisningen. De tillfrågas på ett självklart sätt vad de tycker om både sina egna insatser och lärarnas. Vid mitt besök på skolan var det en elev, Alba Dunbar som gick i årskurs 10, som hade huvudansvaret för att guida mig runt och berätta om skolan, vilket hon gjorde på ett alldeles utmärkt vis.

När elever tillåts vara delaktiga i beslutprocesser utvecklar de ansvarskänsla, ledaregenskaper, kommunikationsförmåga, förmåga att lyssna på andra och att uttrycka sig. Skolans arbetsformer inverkar dessutom på hur eleverna ser på sig själva, sin egen kapacitet och sitt värde. Formuleringar om nationalsången, Bibeln, antiken, lyriken, med mera har av en tröttsamt oinitierad kör av debattfurier anförts som någon typ av bevis för att Skolverket infiltrerats av myndighetsvänsteragenter.

Dessa förmenta agenter drivs, i debattsidornas skenvärld, av en strävan att montera ned Sverige, utestänga framtidens elever från vårt bildningsarv, fördumma nationens folk och bränna dess böcker på bål. När debatten nu alltså helt tappat verklighetskontakt och dessutom hamnat i en slagfältsretorik av blod, eld, svärd och undergång, så kan vi kanske enas om att det får vara nog nu.

Nu behöver vi istället en lugn och saklig, men naturligtvis också kritisk diskussion. Framförallt behöver vi en diskussion som nyktert utgår från förutsättningarna för hur en kursplaneprocess går till.

Kursplanernas utformning, inklusive kunskapskravens bedömningsangivelser, är

En sådan process är ingen dramatisk krigsinvasion eller hemlig agentoperation. Det är ett mödosamt arbete, gissningsvis pendlande mellan stimulerande, tillfredsställande och mördande tråkigt. Det är också ett träget arbete av förslagsskrivanden, samråd, remissförfaranden, sakkunnigdiskussioner, referensgrupper och förhandlingar med jurister om ord och formuleringar. Hur kan man vi då förflytta debatten, från eld och blod till en smula mer knastertorra men ändock engagerade toner?

Jag vill ge tre förslag: 1 Självrannsakan hos medieredaktioner Även om rubriker och artikelinnehåll som präglas av invektiv och bekväma missförstånd från skribentens sida genererar fler klick och mer annonsintäkter, så bör ledar- och nyhetsredaktioner ta sig en funderare över vilket debattklimat man i det långa loppet vill medverka till. Faktapåståenden måste också kontrolleras noggrannare än vad som nu är fallet.

Redaktörer för ledar- och debattsidor måste helt enkelt vinnlägga sig om bättre faktakoll än så, särskilt om man vill svinga vilt om påstådd kunskapsfientlighet hos skolmyndigheter. Jag menar att detta är något Skolverket behöver ta hänsyn till.